flowerpowerniino

I väntan på kusin så beslutade jag att det var dags för mig att inviga en av invandrarpappornas bänkar.
Jag satt där i bara några minuter men under den där korta tiden hann jag känna massor.
För det första:
Samhörighet. Invandrar grabbarnas ögon vändes till mig. De sa inget men deras blickar räckte som ord.
"Sitter DU där? Det är inte ditt område".
De gav mig även en nick som sa:
"välkommen till gänget".
Helt plötsligt kom kusin och jag steg in i bilen. På en sekund gick jag från irakier till syrian.
Det är egentligen sjukt hur saker och ting får en viss stämpel på sig. En bänk tillhör en viss folkgrupp.
En vis gubbes ord:
-Vi är alla rosa på insidan.