flowerpowerniino

Man är ute och festar.
Vi blattar (tjejerna) får en tid som vi ska passa. Pappa tycker att klockan ett är en bra tid, att vara hemma alltså!
Men vem fan går ifrån en fest exakt när den börjar? Speciellt när man har orkat sätta på sig de obekväma klackarna och spenderat minst två timmar framför spegeln bara för att man ska bli uppraggad.
Så nej. Allt slutar med att man stannar kvar, har skit kul samtidigt som hjärtat befinner sig i halsgropen efter tolvslaget. Batteriet på mobilen rinner ut för att man kollar på telefonen hela tiden. Man inbillar sig att det ringer!
Man vet att man kommer att få en fet utskällning.
I vissa fall sitter papporna uppe och ger en ond blick exakt när man kommer.

Bilen parkeras, man kutar upp för backen och in till porten (för en halv minut gör skillnad). 
Man gör ett kors i hissen och ber om att det ska gå smooth (även fast det aldrig blir så, Gud varför ger du oss alltid en fet diss vid sådana tillfällen? Visst lär man sig inget utan läxor men vadfan - Kom igen!)
Man letar ihjäl sig efter nyckeln och med panik i hela kroppen öppnar man försiktigt dörren.
Det är tyst. Huset är tyst och man SPRINGER in till sitt rum. Man vill inte ens gå på toa bara för att föräldrarna inte ska vakna.
Man somnar med ett leende på läpparna och känner att man är KING OF THE WORLD.

Nästa morgon vaknar man av ett brak. Jahapp, dörren till rummet slängdes upp. FAN, de sov aldrig.
Welcome to the life of the Assyrian teenager!!